Värre än jag trodde

Smärta, efter fallet så ökade smärtan för varje minut. Från övre delen av nacken och en bit ner över bröstryggen så är det som att det blixtrar till av smärta, jag är nära på att börja gråta men jag vägrar göra det. Sen i mitten av ryggen är det som att någon kör in en kniv. Det riktigt skär till.


Så igår, jag kände att jag behöver smärtstillande i alla fall, så jag ringde vårdcentralen och vid 15 så ringde de upp mig. När jag förklarade allt så ville de att jag skulle komma ner på jourtiden kl 17 och träffa en läkare.


Han gjorde en massa tester och konstaterade ganska fort att det rörde sig om en whiplashskada och jag skulle direkt till röntgen för att utesluta en skelettskada. Men röntgen visade inget galet så det blev smärtstillande, vila och värme som gäller.


Sen skulle jag kontakta sjukgymnast och har nu bokat in en tid den 8:e december. Fasen för detta alltså, allt för att jag gått i sömnen. Nå väl. Det får bli vila nu, även fast jag redan är rastlös. Så fasligt rastlös.


Skulle behöva kolla väskan så jag har packat ner det jag behöver på söndag då det är dop. Jag ska döpas och goda vänner kommer att följa med. Känns fint. Bror kan inte följa med eftersom vi bara har ett busskort.


Men han får se på bilder, Carola & Peter skulle ta kort. I morgon ska jag till kyrkan för att prova dopklänningen, måste då även berätta för pastorn om min skada, så har vet att det inte får bli någon hastig rörelse på söndag.


För ställa in dopet, det gör jag inte!