Frustrationen klöser i mig

Jag blir galen snart. Har bett om att få prata med min kontaktperson, men självklart så var hon upptagen. Övrig personal hänvisar mig till min kontaktperson.

Det kryper i hela mig, får panik av att ligga still, men jag kan inte koncentrera mig på att göra något.

Just nu vill jag bara ta på mig kläderna och gå. Bara gå tills jag inte orkar mer.
Jag är ett mentalt vrak just nu, men vet inte varför

Orkar inte mer, inte med den extra tyngden som vilar på mina axlar. Det blir bara för mycket nu. För mycket

Paralyserad av tomhet och ångest

Det värker i mitt bröst, av saknad, tomhet och frustration. Ytterst obehagligt att leva med.
Ligger här i sängen på psyk. I morgon kommer Bror så jag hoppas att det är fint väder så vi kan ta en promenad.

Annars. Tomt, men mer ångest än jag är van vid. Så jag kör en favorit i repris, somnar med lampan tänd och nattpersonalen får släcka när jag somnat.

Ångesten smeker min kropp med vassa klor

Ångest, bara så. Tog en dusch och hoppades att det skulle hjälpa, men jag hade fel.
Jag sitter, ser ner på min kalender och inser att det är fullt ös hela veckan och det känns riktigt tufft. Jag är lite dålig på att klara av när det blir för mycket.

Boendestöd 3 dagar, fixa viktiga papper, sjukgymnastik, ringa viktiga samtal. Det blir liksom för mycket. Så ska jag på något sätt lyckas klämma in matlagning och det blir svårt för jag verkligen måste planera in det.

Bönor som ska ligga i blöt i 8-12 timmar beroende på vilka jag tar, sen är det boendestöd på dagarna och jag vill inte laga mat för sent på kvällen.
Och har jag haft boendestöd så blir jag så trött och då orkar jag inte koncentrera mig på något.

Det är för mycket. Sen denna ångest - som till stor del beror på att jag känner mig stressad. Så jag blir knäpp, bara tanken liksom. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra.
Sen ciggen, de är slut och pengarna är slut och det går inte att komma ifrån att ciggen är lugnande, i alla fall för mig.

Eller, Bror har 45:- på kontot och vi har några burkar så helt slut är det inte. Men jag kan inte gå till affären än, kan inte gå utan Dipp men jag kan inte hålla i henne nu för gör hon ett minsta ryck så gör det ont.

Jag fick liksom ont bara av att hänga tvätt och starta en ny maskin. Men. Jag får väcka Bror, han har somnat om så han tar Dipp och jag går in i affären.
Sjukt man prioriterar, cigg före annat. Fast just nu har vi mat hemma i någon dag... Så vi båda känner lite att det spelar ingen roll, pengarna tar slut. Så är det. Då kan man lika gärna köpa cigg.

Fuck, vi måste sluta röka, men av olika anledningar så är vi inte redo än. Inte än.

Andra advent - dopet

Min dag, en dag som startade med pirr i magen. Jag skulle döpas och jag var den enda som döptes denna dag. Jag skulle stå i centrum.
Jag åkte hemifrån 09:20 för att vara i kyrkan tidigare än alla andra för jag skulle hinna byta om i lugn och ro.

När jag fått på min dopklänningen så gick jag ut och satte mig och besökare hade börjat komma och många kom fram till mig och frågade hur det kändes och önskade mig lycka till.
11:00 började lovsången och sen en kort predikan.

Sen var det min tur, Micael började med att berätta om vårat dopsamtal vi hade och berättade vad jag hade svarat på frågan vad dopet betyder för mig. Mitt svar var "att börja om på nytt" och med det så menade jag att släppa allt tungt, ta med mig det tunga ner i dopgraven och sen lämna det där.

Sen bad han för mig innan det var dags att gå ner i vattnet och där var en kort bön och den avslutades med "På min mästares befallning döper jag dig, i Faderns, Sonens och den helige Andes namn" Sen lutade han mig bakåt så jag hamnade i vattnet.

Sen stod jag en kort stund och tittade ut över församlingen innan jag gick ut och ner i omklädningsrummet där jag bytte om till lite finare kläder - jag valde ut min bröllopsklänning. Tyckte det kändes finast så.

Församlingen ber för mig

Passande nog så var det även nattvard denna dag, kändes som en bra start som döpt :) 

När gudstjänsten närmade sitt slut så fick jag komma upp i gången med församlingen samlade runt mig, Micael började med att be igen och sen gav hav mikrofonen vidare så även de andra kunde be.

Men även de som inte bad i mikrofonen bad ändå, så jag hörde många fina ord.

Efter gudstjänsten så var det knytkalas, de som ville laga mat tog med sig en massa gott, så vi satt där och åt gott och folk kom fram hela tiden.

Vet inte när jag fick så många kramar som jag fick denna dag.

Jag är så nöjd med allt! Det var en riktigt fin dag

Don´t do drugs

Scott, han med en röst som passade till allt, hans stil passade till allt. Det enda som inte passade var drogerna. Det blev hans död.
Jag har lyssnat på Velvet revolver, men jag finner att Stone temple pilots var ett strå vassare.
Men. Sången har tystnat.

Scott Weiland 27/10-67 - 3/12-15

KLICKA---> Stone temple pilots

kvar finns ett eko...

Värre än jag trodde

Smärta, efter fallet så ökade smärtan för varje minut. Från övre delen av nacken och en bit ner över bröstryggen så är det som att det blixtrar till av smärta, jag är nära på att börja gråta men jag vägrar göra det. Sen i mitten av ryggen är det som att någon kör in en kniv. Det riktigt skär till.


Så igår, jag kände att jag behöver smärtstillande i alla fall, så jag ringde vårdcentralen och vid 15 så ringde de upp mig. När jag förklarade allt så ville de att jag skulle komma ner på jourtiden kl 17 och träffa en läkare.


Han gjorde en massa tester och konstaterade ganska fort att det rörde sig om en whiplashskada och jag skulle direkt till röntgen för att utesluta en skelettskada. Men röntgen visade inget galet så det blev smärtstillande, vila och värme som gäller.


Sen skulle jag kontakta sjukgymnast och har nu bokat in en tid den 8:e december. Fasen för detta alltså, allt för att jag gått i sömnen. Nå väl. Det får bli vila nu, även fast jag redan är rastlös. Så fasligt rastlös.


Skulle behöva kolla väskan så jag har packat ner det jag behöver på söndag då det är dop. Jag ska döpas och goda vänner kommer att följa med. Känns fint. Bror kan inte följa med eftersom vi bara har ett busskort.


Men han får se på bilder, Carola & Peter skulle ta kort. I morgon ska jag till kyrkan för att prova dopklänningen, måste då även berätta för pastorn om min skada, så har vet att det inte får bli någon hastig rörelse på söndag.


För ställa in dopet, det gör jag inte!

Silence

Tystnad, bara tystnad. Det som inte sägs finns inte. Det som inte skrivs finns inte heller.

Insidan blöder.

Om jag slutar prata, slutar skriva.. så kanske.


Själen blöder, ögonen tåras och känslorna skrämmer mig. Sen, viktiga samtal väntar. Viktiga och jobbiga. Sen, jag har en terapi som inte är hållbar.

Just nu pratar vi om mina matvanor. Inga känslor, oro eller ångest får nämnas.


Det kan trigga fram självskador och självmordstankar.

Men jag kämpar ju med de tankarna Hela dagarna. Idag beslagtogs min medicin igen. Jag kan inte ha hand om dom.


Kan inte ha hand om något.

Duger inte till något just nu. Så - jag är tyst.


Dagens mys: Har haft Pepsi i knät hela dagen. Älskade katt

Aj, vilken natt

Igår blev det en tidig kväll, för Bror har inte sovit vettigt på flera veckor nu och vid 19-tiden gick han och la sig och somnade direkt.
Jag hade sån ångest så jag tog Dipp på promenad och gick sen och la mig. Sen vaknade jag (tydligen) av att jag var kissnödig, så jag gick på toa.
Vaknar av att jag slog panna och näsa i tröskeln, ligger typ i fosterställning och vågade knappt röra mig.

Så nu sitter jag här med ett litet jack i pannan, ont i nacken och en bit ner längs ryggraden och en grymt ond höft.
Fattar inte hur jag kunde landa så illa dock, normalt sett så dundrar jag huvudet i elementet.. Och ja, för er som undrar - det här är inte en ovanlig händelse. Nu var det dock ett tag sen sist, men jag har aldrig haft så ont efteråt som jag har nu.

Annars då - måste fixa klart allt som soc vill ha. Det är akuthjälp som gäller nu. Vi måste få hjälp av dom och det är fort! Alla räkningar är inte betalda än och vi har ingen aning om hur vi ska lösa detta.. Ger mig en smula panik.
Utförsäkringar är verkligen vidrigt!

K-A-O-S in my head

När ska tankarna lugna ner sig, när ska oron stillas och när ska ångesten dö?
Min blogg ligger nere för vi inte har kunnat betala för domänen, så jag bloggar här i väntan på bättre tiden.

Vet varken ut eller in. Så, det får bli ett glas mandelmjölk och sen sängen.